Ännu en säsong har passerat. Vi har hunnit med att spela 22 matcher var av 8 av dem på cuper. Några av våra spelare har faktiskt nått över hela 60 spelade matcher totalt under årens lopp. Vi har dock haft lite otur med skador och speciellt fötter och knän och vi hoppas att alla dessa läker ut snart så alla kan vara med nästa år igen.
Vi gick in denna säsong med idén att fortsätta bygga på laget och allt vad det innebär men även lyfta självkänslan och det där ”Jag kan, bara jag vågar prova för det gör inget om det blir fel”. Vi är alla bra på olika sätt och vi behöver alla typer av spelare. Vi behöver slitvargen, spelfördelaren, tuffingen och alla andra. Något vi lärt oss med åren är att alla kan göra mål vissa gör fler men alla kan och de som gör färre har andra saker som vi behöver för att vi skall kunna göra just mål så vi behöver ALLA!
Vi har haft lyxen att få möta och tränas av världensbästa spelare, vi har även tagit oss tiden att se den spela. Inte nog med det så har även våra stjärnor i Obbola IKs damlag varit hos oss och visat lite trix och tips.
Allt detta sammantaget gör denna säsong fantastiskt rolig, underbar och bra och något vi ska spinna vidare på inför nästa era då vi får in lite förstärkning till laget från vår 06:or. Jag/Vi ser framemot nästa säsong redan nu och alla utmaningar vi kommer stå inför då. Men med dessa fantastiska tjejer ser jag inte heller några större problem för är det något dom har lärt oss är att: ”Aldrig ge upp innan slutsignalen ljuder!”.
Agnes Lund – Vår halta-lotta som innehar rekordet i skott på mål denna säsong. Tyvärr har det varit mest på träning men vi hoppas på att få se dem in action nästa säsong.
Alice Vahlbäck – Ännu en tjej som slagits med skador men är alltid lika glad och när väl kroppen är med dig så går det fort. Du innehar nog rekordet på mål från tekning i laget även o det var förra säsongen.
Elicia Olofsson – Nästan 100%:ig i tekningscirkeln. Har äntligen slutat fundera och kör bara och då händer det saker. Gör sitt bästa för att få igång spelare på planen.
Elina Sjögren – Snurrfintens gudinna. Har också tagit ett stort kliv in i sarghörnen och har slitit mot både två och tre med både kropp och själ.
Elsa Trägårdh – Full fart fram start till slut. Backar aldrig undan och alltid ett stadigt två hands grepp på klubban. Kliver alltid upp som att inget har hänt oavsett vad som händer.
Hanna Oskarsson – Har inte bara ett par snabba ben utan även en vass blick i målgården och den målvakt som någon gång i framtiden slår mig i snackande bakom masken.
Jonna Westin – Borta större delen av säsongen men kommer tillbaka som det inte har hänt. Sliter som en varg och rädds varken större eller äldre spelare.
Kajsa Pettersson – Det glada yrvädret som ibland ger skenet av att knappt veta vad som är bak eller fram. Men även den som alltid försöker och alltid ger allt.
Kristina Månsson – Sargens värsta fiende den har ju fått smaka på dina tacklingar några gånger. Skämt åsido men ibland är det svårt att förstå att du bara har spelat innebandy i två år. Vår helt klart offensivaste back.
Lilly Mäkelä – Vår näst in till osynlige spelare från början men som växt och börjat ta plats och inte minst börjat våga visa sina fantastiska passningar och skott.
Maja Edlund – Krysset, det finns fler ställen att göra mål på men de brukar sitta där när hon får in den. Men hon har även visat att trots att man är liten så kan man vinna närkamper även mitt på planen.
Meja-Li Gry – Det spelar mindre roll var hon spelar, hon tar sin plats på allvar och gör det bästa av det. Sen har hon en förmåga att göra mål från nästan alla vinklar är ju inte heller fel.
Minna Mannelqvist – Trots ömma knän och ibland lågt blodsocker så hinner hon i kapp eller springer hon ifrån de flesta. En trygg stabil punkt på planen det är vad hon är. En slit varg som gör allt för sitt lag.
Moa Willman – Hon har inte bara blivit en demon mellan stolparna utan hon har under säsongen verkligen lärt dig att spela med ett lugn och våga prova på nya saker.
Siri Wännström – Överallt mest hela tiden. Sliter och drar och ger inte upp och sen men inte mist vår yngsta tränare i Obbola IK. Hon vet vad hon vill och tar som sagt alltid i det där lilla extra.
Stella Berndes – Hon är inte störst men hon vet hur man får stopp på det mesta. Blåmärken och skrubbsår skrämmer inte henne. Sen är hon en sann glädjespridare som peppar och alltid är så där bra och positiv.